…så var det ljud

Att dela hem med en orientalisk korthårskatt är inte alltid som man har tänkte sig. Visst kan man läsa att  de kan prata en hel del och det kan ju låta charmigt, men jag tror inte man förstår vidden av pratförmågan förrän man har upplevt det.  Vår kära lilla Jasper har en enorm röst för att vara så liten och nu när han på ålderns höst ser mycket sämre och därtill blivit ensam katt så har hans behov av att prata med oss blivit än större.

Jag skriver prata men ja ni kan tänka er mer i termerna av skrik, gap och ylande. Många som överhör honom i bakgrunden i telefonsamtal brukar trevande fråga, men har ni barn? Många tycker det låter som en skrikande bebis, men nej det är inte en bebis utan en gubbtjock lila prickig tvåfärgad oriental katt. Ja hans pälsfärg kallas lite fint för just det lila spotted bicolour, jag skulle mer säga grå med lite inslag av beige.

Åter till ljudet, vill bara säga om du föredrar en lugn och vilosam nattsömn så är inte en oriental ett bra val av katt. Inte sovit såhär dåligt på väldigt länge då farbrorn hållt mig vaken i timmar i natt med sin skönsång. Provat stänga ut honom från sovrummet men också fri tillgång men när man vaknar till av ett illvrål som nästan spräcker trumhinnorna flera gånger om natten för att han sitter på kudden när han drar igång, ja då funderar jag allt på hur jag tänkte när jag valde en oriental.  Till hans försvar han ser inte så bra så han kanske inte märker att han är 1 dm från örat när han tar i från tårna……. eller?

Jag hoppas att han är en trött katt i natt <3