Återblick 2023

Som jag skriv i föregående inlägg så bruka december för mig vara tiden då jag reflekterar  och sammanfattar föregående år. Nu börjar till och med december lida mot sitt slut och det är således dags.

2023 började för mig med nytt jobb i ny stad och vi kunde äntligen mer permanent ta tag i husdrömmarna. Vår dröm har ju länge varit ett gård på landet med möjlighet till egna djur, placerad som sista hus på en grusväg långt från motorvägarnas brus. Drömmen har varit långt norrut i landet med vildmark som närmaste granne.

Nu blev det inte riktigt så men i början på mars skrev vi på papper för vårt nya hus och vi stormtrivs. Det blev ingen gård utan en charmig äldre villa på landet omgiven av djurhagar inpå tomtgränsen, vi har utsikt över vatten och öppna vidder och bara några få minuter in till stan. Vi bor verkligen på landet och får njuta av närheten till kor, tjurar, får och grisar men utan ansvaret att sköta om dem. Det finns så mycket otroligt fin natur men vackra vattendrag och gammal skog bara på gångavstånd. I maj sa vi farväl till vårt hus i Karlskoga som vi bott i de senaste 16åren. Vi har trivs bra men de senare åren har längtan ut på landet bara växt sig starkare. Oliver trivdes inte alls i huset de sista åren med sin växande rädsla för ljud.

Våren har även kantats av mycket veterinärbesök och sjukdom för nästan alla djuren i familjen. I mars fick vår äldsta katt Knopfler näthinneavlossning med efterföljande blindhet, troligen orsakat av extremt höga blodtryck. Det var många turer till veterinären för att ställa in medicinerna och i takt med att blodtrycket gick ner fick han åter en del av synen, så pass mycket att han fungerade i vardagen igen. Vi hittade aldrig orsaken till det höga blodtrycket, allt vi kollade såg annars bra ut.

Alba hade en period problem med diffuss rygg/nacksmärta som yttrade sig i att hon skrek till lite då och då och var lite allmänt låg. Veterinären ordinerade NSAIDer och koppelpromenader och efter några veckor var hon tillbaka på banan.

Lagom till semester fick vi åka in akut med Oliver som veterinären med 99% säkerhet bedömde fått ett nackdiskbråck. Det var en vidrig upplevelse att se honom ha så fruktansvärt ont och de påminde oss om Silvers sista timmar i livet. Vi var helt övertygade om att vi inte skulle få med oss Oliver hem när vi åkte in. Nu gick det bra i slutändan och vi slapp operation med allt vad det skulle inneburit. Det har varit många många veckors vila och inledningsvis starka mediciner men han är idag återställd, smärt och medicinfri <3

Nästa smäll på djurhälsa-fronten kom när Alba och jag skulle åka till Åland för årets enda utställning. Samma morgon som vi skulle åka fick vi säga ett hastigt och slutligt farväl till våran coola kattfarbror Knopfler som blivit mycket sämre under natten. Kände inte det var rätt att utsätta honom för mer  undersökningar och han hade levt ett långt och friskt liv. Endå alltid otroligt sorgligt efter  15,5 år tillsammans. Beslöt att ändå åka till Åland för att få lite annat att tänka på och evigt tacksam för Sofie som ställde upp och mötte mig halvvägs till färjan så vi skulle hinna med. Var på håret att vi skulle hinna.

Åland dog show var således den enda hundutställning som vi kom iväg på. Minns inte när det var så får utställningar jag åkt på under ett år. Denna var inte heller planerad utan blev ett infall när jag hörde att Sofies resesällskap fått förhinder. Det blev en toppenbra resa med trevligt sällskap och med mig hem fick jag en nybakad finsk champion. Alba tyckte till och med det var lite roligt i ringen och dansa fram, kanske inte snyggaste mest kontrollerade rörelserna men hon var GLAD <3  annars har hon en tendens att vara seg som sirap då hon inte gillar utställningar.